Malin, forts.

Innan jag fortsätter berätta om min lördag med Malin, vill jag bara säga att vi hade det fint igår, Peter och jag.
Han kommer att beskrivas i detalj inom kort, denna gentleman av hög kaliber, men en sak i taget.

Först Malin.
Alltid Malin först, på något sätt.

Jag vet inte vad hon sa till den lilla späda, blonda varelsen, men jag satt i soffan, sippade mitt vin och var ‘lyhörd’, precis som hon sagt åt mig att vara.
Det är något med Malin som är oerhört förförande, även för kvinnor som är straight. Hon är liksom… magisk. Fascinerande. Om jag skulle säga ‘överjordisk’ här, så skulle det låta som en klyschig överdrift, men jag kan inte låta bli, för hon är som tagen ur en erotisk novell.

Malin tittade på mig, höjde på ögonbrynen och formade ett ‘kom’ med munnen. Närsomhelst, tänkte jag för mig själv medan jag reste på mig och gick över till pianot. Gud vad jag älskar min nya, vita kjol, förresten!
‘Det här är Sofi’, förklarade Malin, ‘hon är olyckligt förlovad’.
‘Nej, men!’, utbrast Sofi lite generat.
‘Okej, förlåt då. Kanske inte olyckligt, men lite… osäkert?’
‘Hej’, sa jag och presenterade mig ‘vem har inte varit osäkert förlovad – det hör snarare till allmänbildningen att ha gått igenom en sådan grej’.

Vi fortsatte prata, dricka vin och vifta bort män. Efter en stund föreslog Malin att vi skulle byta till ett mer ostört rum, vilket vi gjorde. Det råkade bli sängkammaren… well, what do you know…
Men ingen brådska i sådana här ärenden, så vi fortsatte att konversera, sittandes som i en triangel mitt på dubbelsängen med våra glas stöttade mot knän och andra kroppsdelar – kanske bra att vinet var vitt eftersom överkastet såg dyrt ut.

Jag vet inte exakt hur det hände, eller hur det kom sig att det hände, men jag minns Malins ena hand på Sofis ben. Att hon, utan att släppa ögonkontakt med henne, lutade sig emot mig och började kyssa min axel upp mot halsen. Sofi satt blickstilla. Hon var svårtydd. Men hon gick inte därifrån.
Malin tryckte försiktigt ner mig i liggande position och böjde sig över mig. Hennes långa hår täckte mitt ansikte och det kändes som att ligga i en väldoftande koja. Allting gick väldigt långsamt. Som i slow motion. Som om vi båda tog det extra lugnt för att inte skrämma bort Sofi, som om hon vore en exotisk fågel, redo att flaxa iväg vid första hastiga rörelse.

Malin vände sig till Sofi: ‘Känns det okej?’
Hon satt tyst och allvarlig, men nickade till slut och plötsligt såg man något glimta till i hennes ögon. Hon är egentligen inte alls min typ av kvinna. För vän, ljus och tillbakadragen för min smak. Men det förtar inte att hon är väldigt söt. Man vill liksom ta hand om henne, hålla henne i handen, smeka henne över kinden och tala lugnande till henne, säga att hon inte behöver oroa sig för att allt kommer att ordna sig…

Malin smekte insidan av mitt vänstra lår, uppåt under kjolen. Det vita tyget låg som ett utbrett moln omkring mig, jag kände mig vacker. Det är sexigt att känna sig vacker. Sofi satt kvar i samma position, i skräddarställning med vinglaset i högerhanden, och bara tittade.
‘Vill du känna?’ frågade Malin henne.
Hon svarade inte först. Malins hand hade nått upp till mitt våta och svullna sköte, vi tittade på henne båda två och jag ryckte till lite när Malin manövrerade sitt finger på rätt sätt.
Plötsligt reser sig Sofi, ställer sitt glas på nattduksbordet och sätter sig ner på min andra sida.
Hon viskar fram ‘Jag har aldrig gjort något sådant förut…’.
‘Men du vet väl hur du själv vill ha det?’, frågade Malin med låg röst. Sofi nickade. ‘Gör samma sak med henne som du skulle vilja att någon annan gjorde med dig’, sa Malin.

Sofis hand smekte sig uppför mitt andra lår, och de släppte inte ögonkontakt med varandra ens när deras händer och fingrar möttes under min kjol.
Jag kom. Tyst men förlösande.
De slutade då. Det var som om Malins hela syfte med detta var att ge Sofi en inblick i en annan värld. Vår värld.

Undrar om vi hör något av henne i framtiden. Undrar hur det kommer att gå med hennes förlovning.
Vi bytte inte nummer med varandra.